Tänk att det kom ännu mer snö, ghaaaa!!!!! Våra "krokusar" började ju komma upp och man fick börja känna av lite vårkänslor, säg den lycka som varar ; )
Igår var vi hos Fridells/Ingsröm åt gott i vanlig ordning och det är full underhållning i det hemmet, mycket skratt + att Liam kommer med så roliga kommentarer hela hela tiden! Lill-Gulle!
Vi var hemma kl 03 inatt körde ganska så försiktigt, det var en hel del snö på 34:an och någon plogbil så vi inte skymten av. Straxt innan Slätmon höll jag på att köra av vägen.... shit vad rädda vi blev då! Där stod den där tjejen mitt i vägen, hon är i 25-årsåldern, hon är alltid ute och går om nätterna. Förr när min bror körde timmerbil på nätterna så kunde han se henne ända nere i Vimmerby.
Det sägs att hon sover under Kölefors-bron för att hon tror att hon har spöken i sitt hus... hmmmm är det ingen som kan hjälpa stackarn??!!!!
Idag har jag bakat och styrt lite, vi försöker att inte titta ut så mycket blir nästan lite deppig så då är det ju tur att musik finns!!! Det blir vi allafall glada av ; )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
TEXTAREA_ID
Hej!!
SvaraRaderaJag hoppar in på din blogg ibland, via tessans :)
Jag har oxå blivit skrämd av den "där" tjejen en gång på väg hem från Lkpg.
Vad jag hört så heter hon Emma och att hon inte kan sova. Har däremot inte hört orsaken förut. Vet bara att hon liftar och vill åka och sova i lastbilar.
Hon behöver verkligen hjälp, och mig skrämmer hon som bara den.
Vem vill gå ute mitt i natten och lifta??
Ha det gott...
och våren kommer nog snart :)
Hon får kontinuerlig hjälp, det blir bättre men det kommer aldrig bli bra.. tyvärr.. /M
SvaraRaderaHEJ!
SvaraRaderajag kan inte låta bli att kommentera detta med Emma!Jag har också träffat på henne, typ en vecka innan jul vid Gullringsavfarten... Hon kom och gick där, med massa reflexer på kläderna, keps och snäckor i öronen, såg inte ansiktet. När vi hade åkt förbi vände vi och åkte tillbaka, veva ner rutan och försökte prata med henne, men hon bara fortsatte gå med små små steg framåt... det var som en skräckfilm... vi vände hemåt igen och ringde polisen... de sa ja ha... hon.... det är många som ringer, vi vet vem hon är, hon brukar gå där. Vi får se om vi skickar en bil.... Jag kunde inte sluta tänka på henne så jag kollade upp lite, känner en polis. Hon heter Emma och kan inte sova på nätterna. Hon vill att polisen ska hämta henne, då åker hon med och med lastbilschaufförer pratar hon också med. Polisen kan inget göra, de kör henne till psyk men hon är för frisk för att vara kvar där. Hon bor själv, skillsmässobarn. Pappa bor i Kisa och mamma i Blackstad. Ibland ringer hon och säger att hon ska hoppa från den där bron men hon gör aldrig det. Samhället är tragiskt! Hon behöver hälp! Å nu följer hon mig, tänker ofta på henne när jag åker mellan Vimmerby och Kisa. Å jag ser henne överallt när det är mörkt, fast hon är ju inte där.
Hälsa Oscar!
/Linda Thörn (Blomberg)